Mini går och sjunger i kör en gång i veckan, i ett område som huserar en hel del av Det Fina Villafolket. Man är ju inte mer än människa, så jag har alltid dömt till deras fördel och antagit att de är normala, vettiga och kärleksfulla föräldrar som är medvetna om moderna saker som barns rätt att vara barn, deras lärande och utveckling. Dock så har de senaste två tillfällena fått mig att både skaka på huvudet och nästan, nästan gå in i en konflikt med en annan förälder.
Idag; Övningen är just slut, och det störtar ut sisådär 25 ungar i tre-till sex års ålder. Klockan är redan halv sex och rimligtvis är de flesta både hungriga och trötta. Jag står bredvid Mini, som håller på att klä på sig ytterkläderna, då en kille på fem år får en redig avhyvling av sin (puckade, okänsliga) mor.
"Men Sixten, hjälp till nu då! Stå still!!! Äh, men guuuuuuuud vad du är okoncentrerad! Koncentrera dig nu! Du är verkligen jätteokoncentrerad! Sixteeeeen!!!
Jag undrar följande; Är hon säker på att Sixten vet vad 'okoncenterad' innebär? Och är det lämpligt att ge ungen en utskällning för att han är trött och inte pallar ta på sig jackan. Mamman gör det ju ändå åt honom för den delen... Och har Mum from Hell tänkt på att han kanske inte ORKAR koncentrera sig efter en typ 7-16-dag på dagis med fullt ös och sen 45 minuters sångträning med en ganska krävande ledare??? Jag är verkligen inte en perfekt mamma, men jag har i alla fall empati.
Förra veckan: Selmas mamma och en pappa, Sixtens faktiskt, har en diskussion om hur oroliga alla varit för lilla Selma. Hon är nämligen tre år och kan inte färgerna. De har suttit och tränat och tränat, men de blev lite lugnare efter treårskontrollen på BVC, då de fick höra att "kunskapen om färger kontrolleras inte förrän vid fyraårskontrollen". Så fint då. (BVC's kontrollformulär och kurvor är för övrigt runt 50 år gamla, men det är en annan diskussion..)
Selma sitter bredvid sin mor och ritar, och börjar fråga om varenda pennas färg innan hon lite nonchalant drar ett streck med den omfrågade färgen på ett papper. Mamman, som ju är i full färd med att snacka skit om den lilla lyssnande dottern, är märkbart besvärad av hennes ständiga avbrytande, men svarar likväl med irritation i rösten på varje fråga;
Den är LEJONGUL Selma.... Ja, den är GRÄSGRÖN.... Men.. ja, BLYERTSGRÅ gumman; den som ligger där är mer MELLANGRÅ
Alltså... Tacka fan för att Selma inte kan färgerna. Jävla morsa. Jävla idiot som ger ungen prestationsångest vid tre års ålder och dessutom har MAGE att snacka en massa skit och nedvärdera henne när hon sitter bredvid. Och Sixtens farsa.. Ja, han är ju en mes, uppenbarligen som bara sitter och håller med.
Och jag var en mes som inte sa något och tog parti för Selma. Eller Sixten. Men hör jag ett enda ljud till, då jäklar ska de få höra.. Jag skiter i vad de tycker, jag kan i alla fall tala för mig, något som nog är svårare när man är tre eller fem.
Aaaaaaaaaamen!
SvaraRadera