Supporter

Mini-Me fick uppleva sin första elitseriematch i lördags, och efter regelgenomgången satte första perioden igång. Det är fantastiskt vad små människor tänker kul! Bästa kommentarerna:

Vad händer om man tacklar domaren?

(DIFspelaren missade straffen.)
 - Alltså, han skulle ha sagt till målvakten: "Kolla, godis!" Då hade han nog kollat ditåt och pucken hade kommit i mål.

Fel lag vann ju, så hemfärden bestod av en del svordomar och en starkt uttalad avsky mot alla lag utom DIF.

Så nu har det blivit en Djurgårdare av barnet!

Jag är vad jag är. Någon måste ju vara det.

Det finns så mycket skitsaker man lägger ner tid och energi på. Så många dumma tankar som kan flyga förbi och ibland fastna, så många issues man kan ha till absolut ingen nytta.

Det är sannerligen en konst att vara trygg med sig själv och det krävs mycket arbete för att bli en hel och harmonisk person, men det är verkligen ingen omöjlighet. Det första steget är att rensa bort, eller snarare stoppa, de tankar som är till ens nackdel. Känns verkligen onödigt att grubbla på om jag är dålig på något, eller det värsta; att jämföra mig med andra. Alla kan ju ha svackor eller dåliga dagar, men man tjänar ju på att jobba med den man är, inte någon man skulle vilja vara. Det är svårt att springa ifrån sig själv!

Jag är ju allra bäst på att vara jag. Och det tänkte jag ägna mig åt på heltid, så kan alla andra få ha sina personligheter och egenskaper ifred.

Endless Vacation

Nä, ledighet skulle inte passa mig i långa loppet, jag gillar ju att jobba. Men den här semestern har varit den bästa på flera år, utan tvekan. Jag har ju fått spendera en hel del tid med min Superhunk, och inser att hjärtat mår som bäst när avståndet mellan oss är litet.. eller obefintligt. Har nog aldrig känt mig så 'hemma' som jag gör med honom. Nära, det blir begreppet att sträva mot denna höst!

Här är där där jag är

Alla beslut jag har tagit, alla vägar jag gått och alla de steg jag tagit (även om de ibland gått bakåt) har lett mig fram till den exakta punkt jag är på idag. Hade jag gjort ens en liten sak annorlunda, kanske livet hade sett ut på ett helt annat sätt, så tror man inte på ödet tidigare är det lätt att fastna i de tankebanorna.

Just idag är jag precis där jag vill vara. Jag trivs med mig själv, min Mini-Me, min pojkvän, mina jobb, mitt liv... Det är tråkigt att folk inte bryr sig om sig själva istället för att sätta käppar i hjulet för dem som har det bra, men jag kan känna att jag bjuder på det.. för det är synd som fan om dem som är så instängda i sitt eget miserabla liv eller mående att de fokuserar på allt annat än sig själva. Jag är fullständigt trygg med, att ingenting som finns i mitt förflutna någonsin kan förstöra det jag och Mr J har idag, för hade jag inte tagit alla de där stegen förut, hade vägen inte lett till honom.

Och jag är fantastiskt glad över att den gjorde det!

Apropå det där med TRE...

Idag är det 3 arbetsdagar kvar till semestern, och 3 dagar till Mr J är här igen. Om 3 dagar får jag min nya kyl/frys och det är 12 dagar till Mr J har semester.

Om 21 dagar åker vi till St Petersburg, och om 30 dagar åker vi till Egypten.

Inte undra på att den här dagen är helt UNDERBAR!!!

Announcement

Det är lite mysigt, när man går ifrån alla principer, skiter i alla saker som gör det svårare och bara ger sig hän. Det var ju inte meningen från början, men ändå känns det bättre att våga, och se vart det leder, än att fega ur och få undra vad som kunde ha blivit...

Jag släpper taget om principerna

Jag struntar i att alla måsten sätter käppar i hjulet

Jag håller inte emot längre

Jag struntar i vad alla säger, tänker eller tycker

Jag är kär!

Den riktiga lyckan måste upplevas

När Mini var runt tre år bestämde jag mig för att hon skulle få en sparkcykel. Vi går ganska ofta och tittar i leksaksaffärer, så jag visste att hon ville ha en, och att hon var extra fäst vid en rosa sak med tre hjul. Istället för att gå och köpa en i smyg ville jag överraska henne på plats; min Mini är verkligen duktig på att bara titta, hon gnäller faktiskt aldrig över att hon vill ha något, utan säger bara att hon önskar sig det ena eller det andra. Kan faktiskt inte erinra mig en enda gång då hon tjatat eller pipit!

Hur som helst.. Vi gick in i leksaksaffären och tittade runt lite, sen när vi skulle gå, vilket man gör via kassan, så sa jag åt Mini att "ta en sån". Hon förstod först inte vad jag menade, men jag pekade på de ganska stora kartongerna och hon sken upp på ett sätt jag aldrig aldrig kommer glömma! Hon bara stod där med kartongen i famnen, alldeles lycklig och fin och... Ja, jag kan inte beskriva den lycka jag själv känner av att se henne så!

Ikväll var vi på bio, och efteråt fick hon rida på en gigantisk låtsashäst, en sån som man stoppar pengar i, och hon hade det där lyckliga uttrycket i ansiktet igen.. Jag kan t.o.m. känna hur det pirrar i hennes mage av lycka! Och på Skansen förra veckan, när hon fick rida på en riktig ponny, fanns det också där.

Det är så otroligt mycket värt för mig att se någon jag bryr mig om sådär glad. Jag har väldigt lätt för att läsa av människor vad gäller humör, kroppsspråk och sinnesstämning, och när dessa är positiva känns det mer äkta på något vis, och det är främst det minnet som lever kvar i mig.

Jag kunde ha köpt sparkcykeln och gett henne den hemma. Jag kunde ha smsat eller pratat i telefon när hon red på låtsashästen. Jag kunde ha struntat i att gå med på den lilla rutten på Skansen; men då hade jag missat den största delen av upplevelsen, den del som i min mening är den viktigaste.

Jag kan tycka att telefoner, mail, sms, Facebook och andra vägar till social kontakt är fantastiska, och de skänker en hel del nöje och tidsfördriv...

...men jag vill ändå ha genuina upplevelser av de jag bryr mig mest om. Har jag goda nyheter så framför jag dem helst personligen. Ja det gäller även dåliga nyheter, för då kan jag se på personen hur det tas emot. Kommunikation innehåller många delar, och språket utgör bara en bråkdel av detta. Blickar, tonlägen och kroppsspråk är de största och mest betydande delarna, och jag är faktiskt så gammalmodig att jag vill ha en riktig människa framför mig i de situationer som känns extra viktiga. Ord är underbara, jag älskar verkligen ord och språk i alla former, men en bra känsla kan man inte klä i dessa.

Öga mot öga, så ser du Mig och jag kan se Dig. Det är vad jag vill minnas!