Ett av mina motton är "kan man stå kan man jobba", något som verkligen inte en vanlig inställning hos folk i min generation. Jag är i princip aldrig sjuk, jag vabbar så sällan jag bara kan ('kan hon stå kan hon leka?) och sätter en heder i att göra ett bra jobb. Visst finns det väl mindre "produktiva" dagar; jag är ju trots allt en människa som alla andra, men eftersom jag har fördelen av att ha både ett omväxlande, utmanande och fritt jobb så är det alltid intressant att vara där.
Det har ändå varit en ganska svår period, för det är väldigt mycket rutin och ganska lite action för det mesta. Jag behöver nya influenser, lite drama och mycket social kontakt, annars blir jag uttråkad. Jag har ofta bytt jobb förut, (vilket är helt normalt i restaurangbranschen) och det är nog mycket därför jag känner mig lite instängd där jag är nu. Det är en jäkla tur att barnen jag jobbar med är av mycket speciell karaktär, annars hade nog paniken infunnit sig redan efter ett par månader.
Men nu då? Jag kan det här, jag har lärt mig oerhört mycket och jag är tacksam över mina närmsta kollegor och mina arbetsuppgifter, men vaffan... Det är dags att vidga vyerna nu, jag vill ha nya utmaningar och lära mig nya saker. Den här vetgirigheten jag besitter kanske gör att jag tröttnar fort och behöver byta jobb med jämna mellanrum för resten av livet, men det ser jag som utvecklande och alldeles underbart!
Nu har jag ju också börjat jobba extra på krogen igen; det var ju min ursprungliga yrkesbana, och jag inser att jag har saknat det så sjukt mycket! Jag älskar att vara där saker händer, jag älskar jargongen (som ju är ganska rå), jag älskar att ta i och jobba fysiskt, jag älskar känslan av att vara i kontroll (läs: i centrum) och ha koll på gäster, beställningar och framför allt så älskar jag att vara social och snacka skit, skoja med folk. Jag behöver det här. Plus en inneboende (eller motsvarande) så att jag slipper rodda med barnvakt varenda gång.
Som det ser ut nu så vet jag inte vad jag jobbar med om ett år - och det är väl härligt!
Mot nya äventyr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar