Tänk då att jag drar denna lilla historia i hundraåttio, då förstår ni kanske lite
Alltså, mitt favorittal är trettiosex. Och tre plus sex blir nio. Och nio är en uppochnervänd sexa. Och om man tar tre GÅNGER sex blir det arton. och ett plus åtta blir ju nio. och nio gånger nio är ju åttioett och åtta plus ett är nio och en nia är ju en uppochnervänd sexa.
Jag har alltid gillat siffror som är jämna med tre. Dessa tal har förföljt mig genom i princip hela livet på olika sätt, allt från skåpnummer, matchtröjor, portnummer eller registreringsskyltar (jag har 039 just nu:)) Jag vet liksom att allt är som det ska om det är en trea med i sammanhanget i någon form.
Volymkontroller är viktiga, på tv, bilradion och så vidare, och jag tvingar ju alla andra att ställa in det så det passar mig; för det är ju bekvämare om det står 12 eller 9 eller 15 eller 42 än några andra fula tal. Mikron är också med i detta, liksom när jag måttar upp tvättmedel eller välling då det begav sig. Trappsteg inkluderas; de som känner mig vet att jag gärna hoppar över ett steg för att få det jämnt med tre. Jag kan ibland räkna ihop klockslag om jag väntar på något (14.31 = 9) eller om det är dags att gå. Skriver jag uppsats eller liknande och ska ge exempel så är det givetvis alltid tre.
Kort sagt så anpassar jag väldigt mycket efter den här underbara siffran, och nu tänker säkert alla att jag har ett par potentiella diagnoser.. Kanske det kanske, jag hävdar ju att alla har lite av något, men det här stör inte min vardag på något sätt, och jag får ingen panik eller ångest eller tankar om att något hemskt ska hända om det inte är jämnt med tre. Det blir helt enkelt bara lite obekvämt. Men jag gillar att vara lite störd, och det här är min grej liksom. En av de saker som gör mig till mig.
Och i det här blogginlägget är det 6 olika stycken:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar