Det är härligt när man mår sådär oförskämt bra. Livet känns ovanligt lätt och trevligt just nu, det finns mycket att uppskatta och vara tacksam för!
Lördagen spenderades i den farliga Stockholmsnatten och att åka med sista tunnelbanan hem är som alltid en särskilt underlig upplevelse. Just nu i natt hade jag sällskap med en väldigt ytlig bekant, när en karl runt femtio med ett riktigt offer-utseende satte sig vid vår fyra. Han började babbla om hur kul det är att åka t-bana när det finns trevliga och söta tjejer där hela tiden.. Jag frågade med dryg ton varför han fått för sig att de är trevliga. Om han pratar med alla? Han fortsatte prata med oss båda, utan att få svar eller ens en blick eller respons av något slag.. Och gav sig liksom inte! Socialt inkompetent, eller så hade han nog en släng av ett visst syndrom (som jag inte nämner vid namn för att undvika sura kommentarer).
Alltså, jag vill ju hävda att alla, mer eller mindre har lite spår av de större grupperna av funktionshinder, då främst autism och ADHD. Och det säger jag inte med ironi; jag vill snarare påpeka att det är ganska ofarligt. Allt handlar ju om att skaffa sig strategier för att hantera neuroserna, nojorna eller rädslorna eller vad det nu kan vara. För min del innebär det att jag har överdrivet mycket energi, vilket jag kallar damp (-ett ord som alltså är ett verb, diagnosen med samma namn är ju borta sen länge), och sen har jag ju såna där vardagliga, nästan lite hemtrevliga neuroser.
-Siffran tre är galet överrepresenterad i min hjärna i alla former, från volymkontroller till grupper med tavlor eller hur glas står arrangerade i köksskåpen.. (hm det får jag nog ta ett alldeles ensamt inlägg om. Det är ganska komplext!)
-Jag snöar in på saker i perioder. Ofta pyssliga saker; det har varit naglar i akryl och gelé, smycken, fotoalbum, studier (ett plus iaf!), stickning, broderi, virkning och en massa annat crap.
-Varje gång jag kör förbi ett överkört djur MÅSTE jag tänka "Look, mum, I'm roadkill" Ja jag vet. Den är störd.
-Maten. Herregud, det är illa ibland. Oftast är det samma varenda kväll i någon vecka... Broccoli. Avokado. Stek. Satsumas. Ananas. Sparris. Spenatsallad med dijonvinaigrette. Keso med apelsin. När Vivo hade Toffifee för tio spänn var det ju inte lätt heller. Eller när Marabou Daim gjorde entré......
Hur som helst, alla har väl issues eller nojor eller saker som man gärna upprepar, men så länge de inte utvecklas till fobier eller stör vardagen på något annat sätt är det ju ganska charmiga saker folk har för sig, saker som gör dem speciella och unika. Och det där unika är det jag gillar att ta reda på hos människor, för jag gillar ju olikheter och det som sticker ut lite från mängden.
Sometimes I pretend to be normal, but it gets boring, so I go bac to being me ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar