Bara idag har Mini sagt " Gott skit utan ben" (standarduttryck från mig) och "Jamen så bra, då har vi löst det problemet" (om hjälp med hämtning från dagis imorgon).
Mitt jobb innebär att jag arbetar med barn som har svårt med språket av olika anledningar, och jag och min kollega får oss allt som oftast goda skratt när vi hör barnen i vår lilla grupp upprepa våra uttryck. Det är inte alltid de vet vad de betyder eller innebär, och många gånger används de på helt fel ställen, men det är ju så sjukt gulligt när dessa barn, som oftast har stora problem att uttrycka sig alls, kläcker ur sig saker som "äh lägg ner" eller "det där är inte okej". Man blir ju genast mycket medveten om hur man pratar, vad man säger och det blir ju tydligt att man inte alltid är så professionell som man kanske tror och önskar...
Men om man drar detta lite vidare då... ? Om barnen snappar upp så mycket av språket, hur mycket av ens skruvade beteenden tar de över? Små banala saker, som att inte gå på A-brunnar kan ju vara oskyldigt och ganska rart, men kommer Mini även ta över mina utomordentligt ostrukturerade middagsvanor? Då är det inte lika kul.. Man har ju så himla många tankar som förälder, man blir orolig ibland att de ska sitta hos en terapeut om femton år och få reda på att sagan man läste när de var fem har förstört dem för all framtid!
Äh, kanske är det bäst att inte tänka så mycket, man gör sitt bästa och ger dem trygghet och kärlek, resten borde nog ordna sig.
Vi har det ju riktigt jäkla bra ändå, Mini och jag. Och det är jag tacksam för!
Hej, som jag skrivit tidigare så gillar jag verkligen din blogg. Jag skrev ett inlägg om bloggar i största allmänhet, där jag nämnde din, att den var kalas att läsa. Hoppas att det var ok att jag länkade hit? Säg annars till så tar jag bort den. // Andrea
SvaraRadera