Men vad bra....

... att inlägget från i lördags publicerades nu. Ja ja, man ska inte gnälla; det gör ju andra så bra! Ha ha, nä usch vad elakt.. men låt oss säga såhär, jag har en del vänner som kanske inte riktigt åker räkmacka i livet just nu. Det är lite svårt att njuta fullt ut av sin egen lycka när man ser tårar runtomkring.

Men brudar: Jag har också varit där. Jag hade också ont som fan, tårarna rann dagarna i ända, ångest, flyktbeteenden och självdestruktivitet var en del av vardagen. Det fanns där, sen försvann det. Det blir liksom alltid bättre efter en tid, men man måste ändå igenom de där dumheterna, och se det som att man faktiskt blivit en erfarenhet rikare. Det finns nästan inga situationer som bara är av ondo, det finns alltid något positivt, men man ser det tyvärr inte förrän långt senare.

Alla erfarenheter, både bra och dåliga, är vad som bygger upp det som är vår egen unika personlighet, och brudar, det är ju just det vi alla gillar : ANNELI, JESSIKA, PAULINA... De där fantastiska, mysiga, cyniska, galna, roliga brudarna som lyckas le igenom tårarna.

Eller fan om inget annat lyckas köper vi fan Rosenlund.