Ytlighet kan givetvis innebära fixering vid utseende, men i min värld handlar det om så mycket mer. Att ta hand om sig, att vilja se fin ut och vara hygienisk tillhör inte detta begrepp för mig, utan är mer en mänsklig, normal drivkraft. Däremot tycker jag att krav på partner, levnadsstandard eller materiella saker är ytlighet i sin drygaste form. Vissa klarar inte av att ens se åt en kille som inte tjänar en viss summa, kör ett visst bilmärke, har stammiskort på särskilda krogar eller har ett svart AmEx. Tänk de som lever i sina materiellt superrika världar men saknar kärlek, humor och att bara få vara sig själva.... Det är ytlighet för mig. Att inte kunna vara sig själv, att hela tiden behöva spela en roll för att passa in i en värld som ser trygg och säker ut, men inte har någon själ.
Jag sitter mycket hellre i min förortstrea och är mig själv än spelar en roll i en paradlägenhet i innerstan, utan tvekan. (Men ja, det ultimata vore ju att kombinera de båda, drömma får man väl) ;))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar