Jag har lidit av mammastress hela dagen. Kanske är det den låga aktivitetsnivån som jag inte är van vid, jag vet inte, men jag känner mig så jäkla otillräcklig.
Vi vaknade 06.15 båda två, typ vanlig vardagstid alltså, och softade oss igenom förmiddagen. Nä just det, Mini ville göra scones till frukost, så det fick hon. Vid lunch kom en kompis till Mini hit, så vi bakade bullar och de lekte ett tag. Sen middag. Sen inget. Nu är det läggdags, och jag har haft den här mammaångesten ända sen i morse;
Vi hade för första gången på evigheter INGA PLANER för helgen, något som är sjukt ovanligt. Finns ju alltid något köpcentrum att besöka, minst. Idag hade jag inte ens tvätt eller behov av att städa; alltså har jag inte varit produktiv alls. Var kommer ångesten in då? Jo, det känns skitruttet att vi inte har GJORT något. Ingen stor aktivitet, inga utflykter, inga projekt. Inga måsten, om man så vill..
När det är helg vill jag ju hinna med allt det där roliga som vi aldrig hinner annars, jag vill gå på museum, bio, besöka lekland, träffa kompisar, dra till simhallen, Skansen, whatever... Men jag orkade fan inte idag. Och då kommer känslan av att vara en dålig mamma som ett brev på posten. Är jag bara en produkt av min samtid, ställs det för mycket krav på (ensamstående) föräldrar? Måste man vara fucking bäst jämt, göra tusen roliga (läs: dyra) saker, ha ett fullspäckat schema för varje ledig stund? Kanske inte, men jag vill ju ge min lilla prinsessa världens bästa barndom, jaag vill att hon ska komma ihåg den som magisk, rolig, trygg, härlig, mysig och bara bäst!
Imorgon ska vi spela spel, sjunga karaoke och göra trolldeg i alla fall. Jag har sagt det till henne, så nu när jag har lovat tar jag ju inte tillbaka det. Alltid något!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar